Jag är i Sofia, fjärde dagen. Igår Luciafest på universitetet, i förrgår pratade jag om högtider på svenska – jag som är ganska så ointresserad av ämnet i fråga.
Igår startade skrivarkursen också. Jag är imponerad av studenternas skriftliga förmåga. Det är nästan magiskt att så många här vill läsa nordiska språk. På Luciafesten var också ambassadören närvarande – han heter Paul Beijer. Han var också med när gymnasieskolan hade sin fest. Heder åt honom!
Gymnasieskolan, ja. Det finns alltså elever här som väljer svenska som andra språk. Jag har träffat dem och andra elever också. Och därför: I had to speak English. Jag har också föreläst om mitt författarskap och svensk ungdomslitteratur på engelska på universitetet idag.
I morgon skrivarkurs igen. Jag ser fram emot det. Och sedan prat om folkhögskolan. Tyvärr måste jag väl nämna att min kanske ska läggas ner. Men det hör väl till den allmänna nedrustningen hos oss. Till min förvåning inser jag att en gymnasielärare här har 18-20 lektioner i veckan (40-minuters alltså …)
I morgon är jag bjuden till Georgi och Violeta. Det är de som gett ut Ska vi rymma på bulgariska på förlaget Roboread.
På gymnasieskolan berättade jag den sanna historien om chansfrågning som jag gjort hundratals gånger. Den gick hem även i Bulgarien.
Igår höll jag på att springa ihop med italienska huliganer. Jag gjorde som bulgarerna – tog en omväg.
