En gång placerade jag en flicka på en fäbod. Problemet var att jag inte visste mycket om fäbodliv. Det blev till att läsa - research kallas det väl - om buffring, om kavelbroar och fjäll. Två gånger flyttade man korna, den första gången efter midsommar. Korna togs sedan hem för slåttanna och fördes tillbaka en kort tid, fick jag lära mig. Och om vittra naturligtvis, de små under jorden. Ordet vittra har samma etymologiska bakgrund som vätte och antyder nuförtiden något litet. Förr betydde ordet "sak". Det är därför vi har de ångermanländska orden "intvätt" (ingenting) och "lite vätte" (lite grand). Intvätt har för övrigt samma etymologiska bakgrund som tyskans "nichts".
I morgon är det fäboddag i Österfanbybodarna. Då kommer jag nog att berätta om vittra och fäbodliv. Tur att jag gjorde research en gång.
torsdag 20 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
Planer
En recension i GP antydde att Brandon och Teresa inte var slutbehandlade (efter två böcker). Kanske en tredje del - men frågan är om de ska hamna i Norrfällsviken igen ... Jo, det får bli en tredje del! I Moliden kanske.
Vad ska jag göra med sjunde Morell som är klar men som legat i snart ett år. Vem ger ut den?
Knivsliparen ska den nog heta. Eller möjligen Skärsliparen.
Sen då? Det påminner mig om en skrivarkurs i Fågelsjö för år och dag sedan. En grupp förståndshandikappade var där också på en annan kurs. En av dem (alltid i stövlar) frågade oupphörligt: Vad ska du göra sen då? Det blev till att fundera och försöka komma på vad jag skulle göra. Äta, sova, läsa, skriva, promenera, se på TV, gå och lägga mig. Enda sättet att få honom att sluta var att ställa samma fråga. Då tystnade han.
Men sedan? Jo, Botniaprojektet. Och vad händer med filmmanuset till den första boken om Brandon?
Och sedan vet jag ju. Manuset om Dark ska ryckas upp och skrivas om. Men det får vänta. Att ta tag i ett manus på nytt är inte alltid så lätt och lustfyllt. Förhoppningsvis blir det.
Vad ska jag göra med sjunde Morell som är klar men som legat i snart ett år. Vem ger ut den?
Knivsliparen ska den nog heta. Eller möjligen Skärsliparen.
Sen då? Det påminner mig om en skrivarkurs i Fågelsjö för år och dag sedan. En grupp förståndshandikappade var där också på en annan kurs. En av dem (alltid i stövlar) frågade oupphörligt: Vad ska du göra sen då? Det blev till att fundera och försöka komma på vad jag skulle göra. Äta, sova, läsa, skriva, promenera, se på TV, gå och lägga mig. Enda sättet att få honom att sluta var att ställa samma fråga. Då tystnade han.
Men sedan? Jo, Botniaprojektet. Och vad händer med filmmanuset till den första boken om Brandon?
Och sedan vet jag ju. Manuset om Dark ska ryckas upp och skrivas om. Men det får vänta. Att ta tag i ett manus på nytt är inte alltid så lätt och lustfyllt. Förhoppningsvis blir det.
All vår början
Jo, en liten blogg sjösätts nu. Den ska nog mest handla om mitt författarskap: skrivplaner, respons, misslyckanden, resor och allt ömmest. Något om läst och sett och hört blir det också. Och om barnbarnen troligen.
Men mest om det skrivna och oskrivna.
Men mest om det skrivna och oskrivna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)