Sofia

Idag redovisade eleverna sina (svenska) texter. Jag är imponerad av både språk och innehåll. Alla dök inte upp, men det är väl som i Sverige. Uppgifter förskräcker. Dessutom var det ett riktigt skitväder, slaskigt och moddigt och trafiken ännu farligare än vanligt. Men de som var där hade gjort sina "läxor" på ett utomordentligt sätt. Alla (utom Bogdan, som ska ta magisterexamen) går tredje året. 16 är de i klassen, men idag kom sex: Teodora, Maria, Bogdan, Lubomir, Adriana och Zhivka. I onsdags var de nog tio. Jag önskar att svenskfödda ungdomar vore lika säkra i språket.

I morgon, lördag, blir sista träffen och sedan är mina uppgifter här klara. Jobbigt har det varit, men lärorikt och spännande.

De flesta lägenheter i stan har luftvärmepump på väggen. Hoppas min fungerar i Norrfällsviken. Det är tjugo grader kallt - och mer - i Ångermanland.

Kollar Facebook, mejl och program på Svt-play, när tid för återhämtning ges.

En ny kliché sprider sig i Sverige: "Att bara vara". My God!

Sofia, Bulgarien

Jag är i Sofia, fjärde dagen. Igår Luciafest på universitetet, i förrgår pratade jag om högtider på svenska – jag som är ganska så ointresserad av ämnet i fråga.

Igår startade skrivarkursen också. Jag är imponerad av studenternas skriftliga förmåga. Det är nästan magiskt att så många här vill läsa nordiska språk. På Luciafesten var också ambassadören närvarande – han heter Paul Beijer. Han var också med när gymnasieskolan hade sin fest. Heder åt honom!

Gymnasieskolan, ja. Det finns alltså elever här som väljer svenska som andra språk. Jag har träffat dem och andra elever också. Och därför: I had to speak English. Jag har också föreläst om mitt författarskap och svensk ungdomslitteratur på engelska på universitetet idag.

I morgon skrivarkurs igen. Jag ser fram emot det. Och sedan prat om folkhögskolan. Tyvärr måste jag väl nämna att min kanske ska läggas ner. Men det hör väl till den allmänna nedrustningen hos oss. Till min förvåning inser jag att en gymnasielärare här har 18-20 lektioner i veckan (40-minuters alltså …)

I morgon är jag bjuden till Georgi och Violeta. Det är de som gett ut Ska vi rymma på bulgariska på förlaget Roboread.

På gymnasieskolan berättade jag den sanna historien om chansfrågning som jag gjort hundratals gånger. Den gick hem även i Bulgarien.

Igår höll jag på att springa ihop med italienska huliganer. Jag gjorde som bulgarerna – tog en omväg.

Varken/vare sig

Det här med varken/vare sig verkar svårt. Två citat från DN Boklördag:
"Men vad som gjorde Poe till den odödlige författare han är idag kan vare sig breven eller hans biografi svara på."
"Henrik Dorsin ska göra sin egen tolkning av regissören, som inte påminner varken om Rheborgs eller Donald Fowleys ..."

Regel: Vare sig kräver en negation.

För övrigt hoppas jag att man omprövar beslutet att nedmontera Hampnäs folkhögskola. Tyvärr är jag inte på plats att manifestera mitt missnöje. I morgon åker jag till Bulgarien.

Manuset hos förlaget ligger där sedan länge utan någon som helst kommentar. Märkligt.

Söndag och en helg som nästan bara innehållit arbete, förberedelser för Sofia (Bulgarien). Kulturrådet har skänkt pengar i varje fall.

Det är lite farligt att mejla manus ... Jag gjorde det i början av oktober. I början av november mejlade jag på nytt och igen förra veckan. DÅ upptäcktes mejlet. Var det varit under tiden förtäljer inte historien. Förhoppningsvis faller det berörd på läppen.

Vädret är milt och har lockat till promenader, bland annat runt Höglandssjön. Det var i närheten av den som galgbacken låg en gång. 20 maj 1812 halshöggs och steglades Pehr Pehrson där. En minnestavla fanns till för några år sedan men är nu borta. Historien om honom har jag skrivit både bok och pjäs om.

På fredag blir det SVAR i Ramsele: jag och tre vissångare, Sten-Staffan, Sven-Åke och Sven- Stefan. De är nog i min ålder av namnen att döma. Pojkar som har två namn har gärna den här sammansättningen, första namnet en stavelse, andra namnet två. Andra är Bo Roland, Kurt-Göran, Bert-Egon, Lars-Erik och en drös andra. Flickor då? Jo, två respektive tre stavelser är det vanliga: Linda Linnea. Jenny Maria, Agnes Amanda, Elin Ulrika ... Testa i din bekantskapskrets.

I kväll ser jag John Adams och läser Pelicanos The Turnaround.

Omstart

Vi gör ett nytt försök med blogg.

En regnig måndag och jag har två besök hos tandläkaren. Egentligen är det skrivtid men det blir nog bara lite allmänt koll i texter som är på gång.

Läser i tidningen om Martin Widmark, vars böcker lånas mer än en miljon gånger per år. Själv är jag glad över att jag de senaste fem-sex åren kommit över hundratusen varje år. Martin är sur på det här med ersättningen från fonden. Han vill ha hela summan själv. Det skulle i så fall ge honom mer än en miljon per år. Men frågan är om han fattat fondens konstruktion - att de statliga pengar som inte går direkt till den enskilde författaren kommer andra författare till godo i form av stipendier. Pengarna stjäls inte från honom som han tycks tro. Men han kanske inte gillar att vara solidarisk ...

Nu är brotexterna klara.

Tid

Hjalmar heter han, rättat manus, efter redaktörsredigering, är nu ivägskickat. Nu väntar vi på bilder - och korr. I mars kommer boken ut.

Då ska jag kunna ha gått i pension. De börjar komma nu, inbjudningarna till PRO och SPF. Och förfrågningar om jag kanske ska ta ut min tjänstepension.

Jag tycker inte det är länge sedan jag tog studenten, började i Uppsala, gifte mig, fick barn och gav ut min första bok.

Men det är det.

Time flies?
You can't. They fly too fast.

Har sett några kortfilmer, skapade av unga västernorrlänningar. Andreas Öhmans Blandband är en stark berättelse i ångermanländsk miljö - han härstammar från Djuped. Goda skådespelare och ett fint foto. Vad månde bliva?

Måns Berthas biografinteriör från ett 60-tal visades på tv häromsistens. En skruvad historia med en del alldeles lysande bilder. Kul att det händer något på filmfronten i Västernorrland.

Och Andreas Öhman spelar ju in en långfilm nu - i Kramfors och Sollefteå. Fortsätt och sätt de västernorrländska städerna på filmkartan!

Fäbod

En gång placerade jag en flicka på en fäbod. Problemet var att jag inte visste mycket om fäbodliv. Det blev till att läsa - research kallas det väl - om buffring, om kavelbroar och fjäll. Två gånger flyttade man korna, den första gången efter midsommar. Korna togs sedan hem för slåttanna och fördes tillbaka en kort tid, fick jag lära mig. Och om vittra naturligtvis, de små under jorden. Ordet vittra har samma etymologiska bakgrund som vätte och antyder nuförtiden något litet. Förr betydde ordet "sak". Det är därför vi har de ångermanländska orden "intvätt" (ingenting) och "lite vätte" (lite grand). Intvätt har för övrigt samma etymologiska bakgrund som tyskans "nichts".

I morgon är det fäboddag i Österfanbybodarna. Då kommer jag nog att berätta om vittra och fäbodliv. Tur att jag gjorde research en gång.

Planer

En recension i GP antydde att Brandon och Teresa inte var slutbehandlade (efter två böcker). Kanske en tredje del - men frågan är om de ska hamna i Norrfällsviken igen ... Jo, det får bli en tredje del! I Moliden kanske.

Vad ska jag göra med sjunde Morell som är klar men som legat i snart ett år. Vem ger ut den?
Knivsliparen ska den nog heta. Eller möjligen Skärsliparen.

Sen då? Det påminner mig om en skrivarkurs i Fågelsjö för år och dag sedan. En grupp förståndshandikappade var där också på en annan kurs. En av dem (alltid i stövlar) frågade oupphörligt: Vad ska du göra sen då? Det blev till att fundera och försöka komma på vad jag skulle göra. Äta, sova, läsa, skriva, promenera, se på TV, gå och lägga mig. Enda sättet att få honom att sluta var att ställa samma fråga. Då tystnade han.

Men sedan? Jo, Botniaprojektet. Och vad händer med filmmanuset till den första boken om Brandon?

Och sedan vet jag ju. Manuset om Dark ska ryckas upp och skrivas om. Men det får vänta. Att ta tag i ett manus på nytt är inte alltid så lätt och lustfyllt. Förhoppningsvis blir det.

All vår början

Jo, en liten blogg sjösätts nu. Den ska nog mest handla om mitt författarskap: skrivplaner, respons, misslyckanden, resor och allt ömmest. Något om läst och sett och hört blir det också. Och om barnbarnen troligen.

Men mest om det skrivna och oskrivna.